Denna ständiga kamp...kan det inte bara få ett slut...?

Det är många tankar nu... Både på gott och på ont.
Känslan av tomhet känns väl etablerad och jag känner mig mer och mer som en.... Belastning. En energislukare. Själv vill jag inte blanda mig med personer som bara tar energi men just nu känner jag mig själv som en sån...en slukare.
Jag vill inte vara såhär ynklig och gnällig men just nu är det väldigt jobbigt allting. Bara att kliva ur sängen känns som ett jävla maratonlopp. Att fixa morgonbestyren ska vi inte ens tala om. Ofattbart tungt. Ändå är det väldigt banala sysslor. Få upp barnen, fixa med hundarnas mat. Packa väskan  o klä på barnen. Åka till dagis och jobbet.
Jag vill inte vara gnällig . Jag vill vara glad och smitta andra med min energi...men dem är slut :-(
Jag orkar inte... Jag  orkar knappt andas...
Sååå less på att alltid vara ledsen...
O nu var det en rejäl skottlossning  utanför huset...!!! :-(