Äntligen!!!

Äntligen är det höst. Frosten är här, de stickade tröjorna, halsdukar, mössa och raggisar är framme.
Me löööv!!

Det är länge sedan jag bloggade men inte så mycket som hänt.
Bebisen och magen växer. Likaså lilla "OsciposciTosci".
Jag har varit förkyld mycket till och från och med den första omgången kom en nästäppa som jag verkar få dras med några månader till.
På onsdag går vi in i vecka 27 i graviditeten. Barnmorskan och Micke börjar flagga för att jag ska sluta rida nu...att det är dags. Men...jag kan inte hålla mig på marken än. Än så länge kan jag ta en lugn skritt i skogen. Men jag har insett att trav och galopp får min fantastiska medryttare Christina och Moa syssla med. Visst, ibland går det inte att stå emot men kroppen säger ifrån och jag har lovat mig själv (och Micke) att lyssna på den. Känns det bra är det bra och vice versa. Magdansen har jag fått ge upp nu. Får ont dagen efter, själva passet går bra och känns bra men...
Jag får lätt sammandragningar av ansträngningar och stress just nu. Bara att gå från bilen och in på jobbet eller ut med Tosca kan frammana dem. Men jag tänker inte sluta rida förrän det inte känns bra längre. Faan, faan , faan vad jag kommer sakna min fina, vackra häst och våra härliga skogsturer, galopper och
mys-stunder. HUA!

Jag tänker mycket på Pira just nu, har gjort det några veckor. Det känns fortfarande helt ofattbart att hon är borta. Jag kan fortfarande vända mig om och titta efter henne. Eller tänka "där hade Pira gjort si eller så". Min älskade, fina lilla bästaste av vänner. Varje dag saknar jag dig.

Jag kan fortfarande fascineras (och irriteras) över att folk tar mycket för givet vad det gäller Tosca.

• En Chihuahua kan inte gå långpromenader på mer än 5 km, i skogen. Deras ben och leder tar "skada" av det (?!). För inte kan det väl gynna dem??
• Man "får" lyfta upp henne när man som okänd ska hälsa på henne. För hon är ju så liten och sööt.
• Man säger till sitt barn "titta vilken liten hund, precis som dina leksakshund där hemma ( vad ger det barnet för bild och uppfattning om småhundar?)
• Eftersom hon är så liten MÅSTE hon vänja sig vid andra, främmande hundar. Stora som små.
  Jag måste vara en idiot i folks ögon för jag jagar hänsynslöst bort ALLA hundar som försöker komma fram till henne. Varje gång måste jag försvara denna handling och det gör mig så trött. I de lägena saknar jag att ha Pira vid min sida. INGEN gjorde nämnda saker då hon och jag var ute. Kanske nån enstaka, förståndshandikappad människa då men...det straffade sig duktigt.

Jag blir så trött på folks förutfattade meningar och åsikter om mitt val av ras. Jag skulle jättegärna ha en am.staff eller en annan, större hund. Men jag måste inse mina begränsningar. Jag ska ha en am.staff igen... Men inte än...