Mycket tankar i huvudet...men sånt är livet.

Hur kommer det sig att man kan älska någon så högt att när den individen är borta gör det fysiskt ont i hjärtat?
Idag är en tung dag. Pira är i tankarna...men mindre och mindre... Tosca tar mer och mer plats. Men ibland, som idag är hon, Pira här och påminner mig om allt vi hade tillsammans. Jag sörjer henne inte mer. Jag har släppt henne fri. Nu kan jag tänka på henne och le...ibland. Men just idag är det tomt.
Det är tur jag har min Micke och våra hundar, min Rebecca, min häst och min familj.... Vad vore livet utan er?
Veckan som gått har flutit på ganska bra. Jag är ju vid det här laget van att gå upp tidigt.
Det går bra på jobbet men jag kunde kanske önska lite mer vägledning angående vad som ska göras. Men men, det släpper väl snart.
Jag har fascinerats av alla sniglar som kommer fram nu på hösten och minns hur jag samlade på mig en massa av dem som liten. Dom bodde i en glasburk på balkongen och jag matade dem med kruksallad och maskrosblad. Jag hade dem i burken 1-2 veckor innan mamma tvingade mig att släppa ut dem. Då släppte jag ut de gamla och plockade nya.
Tänk vad skönt att vara en snigel. Att bara åka i sitt slemmiga spår och inte KUNNA stressa. Bara att krypa in i sitt lilla skal och gömma sig när det blir jobbigt eller läskigt.


För övrigt har jag ridit en del men Hekla är lite öm i fötterna och stapplar när vi kommer ut på grus. Får se om jag kanske ska låta sko henne iallafall. Det känns inte sjysst att hon ska ha ont men samtidigt så vill jag ge det lite mer tid. Hon har bara gått barfota sedan i april och det tar minst 8 månader för en hästs hovar att återhämta/stabilisera sig. I hagen har hon inte ont alls, bara när vi är ute och hon går på grusväg.


En kul grej jag gjort är att prova på magdans. Det var så himla roligt och jag ska verkligen fortsätta med det 1 gång i veckan. Superkul.


Tosca pinnar på bra med sina små ben och jag tror mig känna att hon gått upp ytterligare några gram sedan sist. Snart är det dags för ännu en avmaskning också....
Vi har tränat mycket på att Tosca ska ha koll på mig och inte jag på henne. Lite problemlösningar såsom att hitta en väg runt stora stockar istället för att försöka hoppa över dem.
Igår träffade vi S i skogen med 4 av hennes 6 hundar. Tosca blev jätterädd, men var ändå nyfiken och ville fram. S hade med sig en 4 månaders valp som jag tror att Tosca skulle kunna ha kul tillsammans med. Hon ska nog få växa på sig lite till innan det får bli nåt röj.


På fredag är det magdans och efter det ska jag nog simma en liten stund. Det är skönt att fysa lite igen. På en nivå som jag känner att jag hinner med.
Snart, den 2 september börjar även vattengympan.
DET ska bli intressant. Det blir välla jag o tanterna. Vattengympan hålls varje torsdag och sen blir det magdans (+ ev simning) på fredagar. Jag går även ganska bra med promenader nu också, inte långa eller speciellt ansträngande men jag rör ju på mig iallafall, minst 60 min/dag. Inte att förglömma ridningen som jag försöker hålla 1,5-2 timmar, 3 dagar i veckan. Alldeles lagom tycker jag.

En tanke jag tycker om att ta fram dagar som idag, när vardagen känns lite jobbig:

Det finns så mycket som jag inte MÅSTE göra idag. Jag ska ta dagen som den kommer, en dag i taget. Imorgon gryr en ny dag, med nya möjligheter...