Fick besök inatt...

Inatt kom Pira på besök i drömmarnas land igen. Usch, vad jobbigt det känns utan henne.

Jag KÄNDE hur hon la sin haka mot mitt knä, sådär som hon alltid gjorde och jag kände hennes strama päls  och blöta nos under min hand när jag smekte hennes huvud. Hon blev jätteglad och naggade mig på armen, sådär som hon gjorde när hon blev riktigt glad. Hon åkte runt på huvudet och tryckte sig hårt mot mig. Skuttade omkring och var glad, fick bullfnatt i sängen och naggade mig igen.
Jag hörde henne andas och hur hon lät, sådär som hon alltid lät när hon var glad.

Det kändes så verkligt och när jag vaknade var hon inte där...åtminstone inte så jag kunde se henne. Jag kunde fortfarande känna hennes haka mot mitt knä, hennes päls under min hand och hennes närvaro.
Innan jag öppnade ögonen och steg upp fick jag en bild i mitt huvud hur hon stod en bit ifrån mig, med långsamt viftande svans och huvudet på sned. sedan vände hon sig om och gick, hon suddades ut mer och mer tills hon slutligen var borta.
Vad betyder detta, har hon "släppt" mig nu?

FY vad jag saknar henne! Men, ett stort MEN! Det gläder mig att veta att nu kan hon åter vara glad...och att hon ÄR glad. Det var den känslan jag fick av hela upplevelsen. Att nu är Pira glad igen. Men ack vad tomt det är i hjärtat där hon bott. Även om jag har Tosca som trängt sig in bredvid Pira så kommer INGENTING eller NÅGON någonsin kunna mäta sig med min fina lilla Piirii. Min fina, min glada, mitt hjärtas allt.
Jag ska försöka att inte längre sakna henne, att bara minnas henne för den fantastiska bästa och trognaste vän hon var.
Jag ska ALDRIG glömma dig min finaste.

Min älskade lilla Pira.