Älskade underbara hästar...

Vad vore livet utan dem?
Ikväll har jag varit ute på en 1,5 timmes skogsritt med två goda vänner. Min fina Hekla  var utlånad till fina Moa.
Jag red på Primus, en ardenner på närmare 1 ton. Han är stor, och bred. Men ursnäll. Av någon anledning är nästan alla hästar jag rider väldigt framåt och denna stora stackars häst kämpade på för att hinna med de andra. Jag kämpade mest för att sitta kvar, det gick liksom inte lika fort och stabilt som jag är van vid med Hekla. Hon är betydligt stadigare och säkrare på hoven i skogen. Mycket snubblande och en för löst spänd sadelgjord gav den här ridturen lite mer spänning. Fick stanna i skogen o dra åt gjorden, 5 hål (!) Inte konstigt att den gled fram och tillbaka. Primus kämpade på och blev alldeles genomsvettig och flåsig, stackaren. Vanligtvis rids han barbacka och med endast repgrimma och grimskaft men idag var det full mundering med träns och tyglar och sadel. Han verkade tycka det var kul, ville springa hela tiden.

Svettig Primus och glad Therese =)

Aaaahhh, vilket härligt avslut på den här dagen.
imorrn blir det troligtvis BodyCombat med Elinan och senare kanske vildsvinsbuffé påTullgarn.
Härligt!