Nu var det läääänge sedan jag sist bloggade.
MASSOR har hänt och jag kan ju knappast dra allt. Men en del ska jag väl åstadkomma, lite pö om pö iallafall.
Titta gärna in med jämna mellanrum, bloggen är nu aktiverad igen.
Ha det gott tills vi "ses" nästa gång, OVER AND OUT !
22 oktober, 2012
23 juni, 2011
Full rulle...
Tänk vad fort tiden går. Anton blev 5 månader i tisdags. Han rullar runt och har börjat visa kräldjursbeteenden. Hux flux hittar man honom under hallbyrån, matbordet eller tv-bänken.Han är helt underbar, min lilla Anton-plankton. Babysimkursen är nu slut men jag ska försöka gå och simma med honom 1 gång i veckan för att underhålla det vi lärde oss på kursen och inför nästa termin.
Han verkar tycka det är jättekul att bada. Nu fixar han dyk "för handen" och "fria dyk". Min lilla prins.
Jag börjar även misstänka att det är tänder på väg då han helt plötsligt kan få riktiga utbrott oavsett tid på dygnet och stoppar in båda händerna i munnen. Vi har en jobbig nattperiod just nu. Anton vaknar minst 2 ggr/natt. Det är tungt. Visst, jag kan vila på dagen när han gör det men jag får fortfarande ingen sammanhängande sömn. Bara 3 timmarsintervaller, dygnet runt. Konstigt nog är jag inte så trött som jag trodde jag skulle vara.
Vi går fortfarande vår dagliga promenad med grannen. Det har blivit lite fusk och uteblivna promenader ibland men överlag så går vi 2-3 timmar så gott som varje dag.
Jag har jätteångest för att gå tillbaka till jobbet. VILL INTE!!! Jag ska försöka söka nytt jobb, antingen inom Scania eller utanför. På min nuvarande arbetsplats går dom 3-skift nu och det skulle innebära att jag träffar Anton väldigt sällan. Jag mår dessutom fysiskt dåligt av att jobba natt/kväll. Så, det är helt uteslutet. Det är ju bra pengar men jag vill verkligen inte jobba skift och för mig har inte min egen hälsa längre ett pris. Jag har någon annan att ta hänsyn till, ansvar för och som jag ska orka finnas till för efter arbetsdagen.
Under våren har jag ställt ut lilla Tosca en del och nästa utställlning blir i Norrköping i Augusti. JAg kan ju knappast påstå att hon vuxit till sig, inte fysiskt iallafall men hon har varit oerhört skendräktig en tid nu. Jag fick ta bort hennes "tofsen" och "lilla mus" eftersom hon bara låg i sin korg med dem och deppade. Full mjölkproduktion och ett tjurigt sinne. Nu börjar hon bli som vanligt igen, glad och "full i faan". Jag har sytt en klövjeväska till henne och lagt i 50 gram sand i vardera sidoväska. Det bär hon ca 5 km varannan dag och någon dag i veckan lägger jag i ytterligare 100gram på vardera sida. Hon simmar när vädret tillåter.
Sista måndagen i juni ska hon PL-undersökas samt få sin 1-årsspruta.
Ridningen är återupptagen och jag försöker ta mig ut varannan dag. Jag behöver det för min mentala hälsa. Jag tycker inte det är mycket begärt med 2-3timmars egen tid varannan dag. Inte för att jag inte vill vara med min familj utan för att jag vill vara "själv" ;-)
Igår/inatt var jag ute på en helt underbar tur. Jag red själv, i 2 timmar och "Vacker" var fantastiskt duktig. Helt "kolugn" från början till slut. Vi galopperade ca 2km och tog långa korttravintervaller med ryggarbete. Hon gick klockrent. När hon blir trött har hon en tendens att vilja springa fort och trilskas lite men bara ryttaren står på sig fogar hon och samlar sig. Hon blev ordentligt men "bra" svettig och fick en uppskattad massage innan jag åkte hem. Tänk vad mycket glädje man kan känna tillsammans med "en vän av annan art". Underbara, älskade häst.
Idag ska vi mest ta det lugnt. Jag ska börja (läs försöka) styra Antons sovvanor på dagarna så han kanske är lite tröttare på natten. Utöver det blir det lite städning och en och annan (kort)promenad med hundarna =)
Ha en bra dag ni som läser.
Over and out!
Han verkar tycka det är jättekul att bada. Nu fixar han dyk "för handen" och "fria dyk". Min lilla prins.
Jag börjar även misstänka att det är tänder på väg då han helt plötsligt kan få riktiga utbrott oavsett tid på dygnet och stoppar in båda händerna i munnen. Vi har en jobbig nattperiod just nu. Anton vaknar minst 2 ggr/natt. Det är tungt. Visst, jag kan vila på dagen när han gör det men jag får fortfarande ingen sammanhängande sömn. Bara 3 timmarsintervaller, dygnet runt. Konstigt nog är jag inte så trött som jag trodde jag skulle vara.
Vi går fortfarande vår dagliga promenad med grannen. Det har blivit lite fusk och uteblivna promenader ibland men överlag så går vi 2-3 timmar så gott som varje dag.
| Juni 2011 |
![]() |
| Promenad juni 2011. Vi har satt vagnarna på ett ordentligt prov vad det gäller att gå på eländigt underlag. |
Jag har jätteångest för att gå tillbaka till jobbet. VILL INTE!!! Jag ska försöka söka nytt jobb, antingen inom Scania eller utanför. På min nuvarande arbetsplats går dom 3-skift nu och det skulle innebära att jag träffar Anton väldigt sällan. Jag mår dessutom fysiskt dåligt av att jobba natt/kväll. Så, det är helt uteslutet. Det är ju bra pengar men jag vill verkligen inte jobba skift och för mig har inte min egen hälsa längre ett pris. Jag har någon annan att ta hänsyn till, ansvar för och som jag ska orka finnas till för efter arbetsdagen.
Under våren har jag ställt ut lilla Tosca en del och nästa utställlning blir i Norrköping i Augusti. JAg kan ju knappast påstå att hon vuxit till sig, inte fysiskt iallafall men hon har varit oerhört skendräktig en tid nu. Jag fick ta bort hennes "tofsen" och "lilla mus" eftersom hon bara låg i sin korg med dem och deppade. Full mjölkproduktion och ett tjurigt sinne. Nu börjar hon bli som vanligt igen, glad och "full i faan". Jag har sytt en klövjeväska till henne och lagt i 50 gram sand i vardera sidoväska. Det bär hon ca 5 km varannan dag och någon dag i veckan lägger jag i ytterligare 100gram på vardera sida. Hon simmar när vädret tillåter.
Sista måndagen i juni ska hon PL-undersökas samt få sin 1-årsspruta.
| Tosca sommaren 2011 |
Igår/inatt var jag ute på en helt underbar tur. Jag red själv, i 2 timmar och "Vacker" var fantastiskt duktig. Helt "kolugn" från början till slut. Vi galopperade ca 2km och tog långa korttravintervaller med ryggarbete. Hon gick klockrent. När hon blir trött har hon en tendens att vilja springa fort och trilskas lite men bara ryttaren står på sig fogar hon och samlar sig. Hon blev ordentligt men "bra" svettig och fick en uppskattad massage innan jag åkte hem. Tänk vad mycket glädje man kan känna tillsammans med "en vän av annan art". Underbara, älskade häst.
| "Vacker" hösten 2009 |
Ha en bra dag ni som läser.
Over and out!
23 maj, 2011
Att sakna en vän...
Det finns personer som jag saknar i mitt liv. Vi umgicks jämt förut och hade så himla kul. Jag kan inte låta bli att undra vad som hände?
Vart du tog vägen...? Var det jag eller du som backade undan? Blev avståndet oss emellan för långt? Jag saknar dig hursomhelst fruktansvärt mycket? Vi ses ibland men ändå känns du så långt borta.
Du är min bästa vän...jag värderar dig som en syster. Det finns två personer utöver min biologiska syster som jag känner så för, o båda är en bit längre bort än vad jag når.
Jag har valt att inte umgås med människor som jag inte värderar lika högt som dig. Men nu när du också är "borta" känner jag mig istället ensam och ledsen. Kanske är det fel av mig att göra så, att sluta mig som en mussla och inte se alla andra som finns omkring mig. Men jag är rädd. Jag är rädd att jag ska finna någon som sedan glider bort och då står jag här igen. Undrande, vad var det som hände?
Livet går såklart vidare för alla och ingen står kvar på samma ställe och trampar. Vissa växer samman, andra ifrån varandra. Men jag saknar dig som vän. Jag saknar alla våra skratt och pratstunder. Jag vet att du har ett "nytt liv" nu. Ett ansvar för någon annan, en ny individ att uppfostra, lära och se. Jag förstår nu, när jag har det själv hur mycket tid, ork och glädje det tar. Både hundar och barn kräver ju sitt. Jag hoppas vi kan hitta tillbaka en dag...
Men du ska veta att jag saknar dig, min vän, min "lillasyster...
Livet går vidare.
Vi går våra promenader på 8-10km varje vardag. Det går riktigt bra. Nu har vi börjat öka tempot för att få upp lite puls också och inte bara lulla fram med barnvagnarna. Det är skönt att ha någon att gå med, någon att prata med. Någon med samma intressen och ligger på samma nivå som jag själv. Men jag vågar inte riktigt "bli vän" med någon. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och vi har samma syn på det mesta. Det är kul. Men det stannar där och det känns jättetrist att jag inte vågar bli vän med någon på samma sätt som tidigare.
Jag har börjat rida 2 dagar i veckan nu. Det går jättebra, även om jag fått backa lååååångt i Hekla's utveckling. Nu är det samlingsträning som gäller. Inga race. Bara samlade gångarter.
Det är skönt att vi fortfarande har en fin kontakt. Hon är så himla underbar min häst, min "Vacker". Hon är den bästa vännen jag har just nu. Hon och Tosca...och lilla Anton och Micke såklart. Men dom är ju min familj, och familjen går före allt.
Igår var jag på hundutställning med Tosca i Oxelösund. Det gick jättebra med tandvisningen och bordshanteringen den här gången. Small Shadow's kennel (Rebecca) var där också och det gick riktigt bra för dom med. Det är alltid så kul att träffa er. Tråkigt att det blir så sällan.
Domaren, Linda Stääv var en riktig drömdomare. Hon var så försiktig med hundarna och pressade ingen hund att genomgå något den inte var mogen för.
Tack vare mina fina grannars insats gick Tosca's bordshantering och tandvisning alldeles utmärkt. Hon var lite reserverad men efter förra utställningens fiasko från domarens sida är det helt i sin ordning.
Hon är så duktig min lilla "Osci". Jag är faktiskt inte ett dugg nervös när jag ska ställa henne. Inte det minsta. Hon är alltid en vinnare i mina ögon och då betyder inte någon annans åsikt nämnvärt mycket.
Här är Tosca's kritik:
1år. Feminin tik, bra tänder och bett. Utmärkt proportion i huvud. Bra hals, rygg och kors. Passande benstomme, rör sig bra när hon vill. Behöver fylla ut och få volym i kroppen. Utmärkt temperament!
Lilla Anton växer och mår bra. Vi var på mammagruppmöte den 19:e maj. Jag kan ju utan att överdriva säga att det absolut inte är något för mig. Sitta inomhus och gaggla och dricka kaffe och fika är inget för mig. Kanske hade varit roligare om vi gick på långpromenad istället. Men,men...det är ju inte så många möten med täta intervaller så jag kommer nog gå på dem iallafall. Nånting kan man ju alltid snappa upp.
Anton vänder sig nu, åt båda hållen-rygg till mage och mage till rygg. Han har även hittat sina fötter och ligger o suger på dem. GULLUNGE!!!
Han är så himla fin, min lilla kille. Tänk att livet kan ställas så på ända, på ett bra sätt alltså. Allt på grund av en liten Anton- Plankton som jag älskar över allt annat.
Jag känner mig lite nere just nu. Jag har ångest för att gå tillbaka till jobbet och funderar på att plugga upp mina betyg och sedan vidare, till polis. Det har alltid varit mitt drömyrke.
Det är verkligen jobbigt att må såhär, upp och ner hela tiden.
Jag saknar kollegorna, inte arbetet med de arbetsuppgifter det innebär.
Lite av stressen och ångesten går säkert över allteftersom veckan går.
Det här veckoslutet är verkligen fullspäckat, men på ett positivt sätt. Jag ser verkligen fram emot allt som är på schemat.
Onsdageftermiddagen kommer tillbringas hemma med kaveln, jag ska baka bullar helgen.
På torsdag ska jag gå scaniaMILEN med Anton och Tosca. Några från jobbet kommer kanske gå med oss. Micke ska spurta scaniaFEMMAN på bättre tid än förra året, typ 24 min eller nåt.
Fredagen vigs åt handling och förberedning av smörgåstårtor.
På lördag ska Tosca på utställning igen. Den här gången blir det STOKK som arrangerar i Vallentuna. Puh, långt att åka men jag börjar tycka att det är kul eftersom varken jag elle rTosca lider av nervösa besvär i sammanhanget.
Sedan, på söndag ska vi ha en fest för Anton. WOHOOO!!!
Vi har bokat en lokal och skickat ut fina inbjudningskort. Hoppas det blir många som kommer.
Nu ska jag äta lite innan jag tar en kort runda med hundarna. Långpromenaden får vänta till i eftermiddag.
Over and out!!
Vart du tog vägen...? Var det jag eller du som backade undan? Blev avståndet oss emellan för långt? Jag saknar dig hursomhelst fruktansvärt mycket? Vi ses ibland men ändå känns du så långt borta.
Du är min bästa vän...jag värderar dig som en syster. Det finns två personer utöver min biologiska syster som jag känner så för, o båda är en bit längre bort än vad jag når.
Jag har valt att inte umgås med människor som jag inte värderar lika högt som dig. Men nu när du också är "borta" känner jag mig istället ensam och ledsen. Kanske är det fel av mig att göra så, att sluta mig som en mussla och inte se alla andra som finns omkring mig. Men jag är rädd. Jag är rädd att jag ska finna någon som sedan glider bort och då står jag här igen. Undrande, vad var det som hände?
Livet går såklart vidare för alla och ingen står kvar på samma ställe och trampar. Vissa växer samman, andra ifrån varandra. Men jag saknar dig som vän. Jag saknar alla våra skratt och pratstunder. Jag vet att du har ett "nytt liv" nu. Ett ansvar för någon annan, en ny individ att uppfostra, lära och se. Jag förstår nu, när jag har det själv hur mycket tid, ork och glädje det tar. Både hundar och barn kräver ju sitt. Jag hoppas vi kan hitta tillbaka en dag...
Men du ska veta att jag saknar dig, min vän, min "lillasyster...
Livet går vidare.
Vi går våra promenader på 8-10km varje vardag. Det går riktigt bra. Nu har vi börjat öka tempot för att få upp lite puls också och inte bara lulla fram med barnvagnarna. Det är skönt att ha någon att gå med, någon att prata med. Någon med samma intressen och ligger på samma nivå som jag själv. Men jag vågar inte riktigt "bli vän" med någon. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och vi har samma syn på det mesta. Det är kul. Men det stannar där och det känns jättetrist att jag inte vågar bli vän med någon på samma sätt som tidigare.
Jag har börjat rida 2 dagar i veckan nu. Det går jättebra, även om jag fått backa lååååångt i Hekla's utveckling. Nu är det samlingsträning som gäller. Inga race. Bara samlade gångarter.
Det är skönt att vi fortfarande har en fin kontakt. Hon är så himla underbar min häst, min "Vacker". Hon är den bästa vännen jag har just nu. Hon och Tosca...och lilla Anton och Micke såklart. Men dom är ju min familj, och familjen går före allt.
Igår var jag på hundutställning med Tosca i Oxelösund. Det gick jättebra med tandvisningen och bordshanteringen den här gången. Small Shadow's kennel (Rebecca) var där också och det gick riktigt bra för dom med. Det är alltid så kul att träffa er. Tråkigt att det blir så sällan.
Domaren, Linda Stääv var en riktig drömdomare. Hon var så försiktig med hundarna och pressade ingen hund att genomgå något den inte var mogen för.
Tack vare mina fina grannars insats gick Tosca's bordshantering och tandvisning alldeles utmärkt. Hon var lite reserverad men efter förra utställningens fiasko från domarens sida är det helt i sin ordning.
Hon är så duktig min lilla "Osci". Jag är faktiskt inte ett dugg nervös när jag ska ställa henne. Inte det minsta. Hon är alltid en vinnare i mina ögon och då betyder inte någon annans åsikt nämnvärt mycket.
Här är Tosca's kritik:
1år. Feminin tik, bra tänder och bett. Utmärkt proportion i huvud. Bra hals, rygg och kors. Passande benstomme, rör sig bra när hon vill. Behöver fylla ut och få volym i kroppen. Utmärkt temperament!
![]() |
| Lilla anton är oftast en glad liten prick. Bilden togs den 21 maj 2011, på hans 4 månaders dag |
Lilla Anton växer och mår bra. Vi var på mammagruppmöte den 19:e maj. Jag kan ju utan att överdriva säga att det absolut inte är något för mig. Sitta inomhus och gaggla och dricka kaffe och fika är inget för mig. Kanske hade varit roligare om vi gick på långpromenad istället. Men,men...det är ju inte så många möten med täta intervaller så jag kommer nog gå på dem iallafall. Nånting kan man ju alltid snappa upp.
Anton vänder sig nu, åt båda hållen-rygg till mage och mage till rygg. Han har även hittat sina fötter och ligger o suger på dem. GULLUNGE!!!
Han är så himla fin, min lilla kille. Tänk att livet kan ställas så på ända, på ett bra sätt alltså. Allt på grund av en liten Anton- Plankton som jag älskar över allt annat.
![]() |
| Jag och mitt lilla hjärta på hundutställning i Oxelösund 22maj 2011 |
Jag känner mig lite nere just nu. Jag har ångest för att gå tillbaka till jobbet och funderar på att plugga upp mina betyg och sedan vidare, till polis. Det har alltid varit mitt drömyrke.
Det är verkligen jobbigt att må såhär, upp och ner hela tiden.
Jag saknar kollegorna, inte arbetet med de arbetsuppgifter det innebär.
Lite av stressen och ångesten går säkert över allteftersom veckan går.
Det här veckoslutet är verkligen fullspäckat, men på ett positivt sätt. Jag ser verkligen fram emot allt som är på schemat.
Onsdageftermiddagen kommer tillbringas hemma med kaveln, jag ska baka bullar helgen.
På torsdag ska jag gå scaniaMILEN med Anton och Tosca. Några från jobbet kommer kanske gå med oss. Micke ska spurta scaniaFEMMAN på bättre tid än förra året, typ 24 min eller nåt.
Fredagen vigs åt handling och förberedning av smörgåstårtor.
På lördag ska Tosca på utställning igen. Den här gången blir det STOKK som arrangerar i Vallentuna. Puh, långt att åka men jag börjar tycka att det är kul eftersom varken jag elle rTosca lider av nervösa besvär i sammanhanget.
Sedan, på söndag ska vi ha en fest för Anton. WOHOOO!!!
Vi har bokat en lokal och skickat ut fina inbjudningskort. Hoppas det blir många som kommer.
Nu ska jag äta lite innan jag tar en kort runda med hundarna. Långpromenaden får vänta till i eftermiddag.
Hoppas ni får en bra dag, ni som läser.
Och en stor KRAAM till mina saknade vänner...... ='(
Och en stor KRAAM till mina saknade vänner...... ='(
Over and out!!
07 maj, 2011
Förkylda är vi här...
Både jag och lilla Anton snorar, hostar och nyser. Hela veckan har vi varit krasselkråkor vilket har drabbat våra dagliga promenader. Dom har inte blivit av alls. Eller...jo, vi har gått 4-5 km nästan varje dag. Jag har haft feber men som tur är har Anton "bara" fått snuva och hosta. Min fina lilla pojke.
För övrigt så har jag städat, bakat och ammat i vanlig ordning. Mitt senaste bakverk blev hallongrottor, dom blev helt ok. Lite små bara =P
Micke har jobbat på som attan på övervåningen och nu, äntligen är Antons rum tapetserat. Det är så skönt att se hur ett "nytt" hem växer fram. Även om det är ett riktigt slitgöra för stackars Micke som nu nästan har 2 heltidsjobb. Det blir lite tomt och kämpigt här nere mellan varven men...Någon måste ju bygga och någon måste ju ta hand om Anton medans det byggs där uppe.
Lite ridning har jag hunnit med också...det är verkligen underbart. Jag mår så otroligt bra när jag är med min "Vacker". Hon får mig att glömma allt som är och har varit jobbigt.
Idag har vi varit på lunch hos Antons farmor. Det var himlans mysigt, och gott var det också. Vi åt kycklingsallad. En favorit för mig.... =)
Under eftermiddagen/kvällen kom Antons mormor på besök. Hon åt middag här med oss och lekte med Anton medans jag fixade o donade här hemma, Micke grillade och fixade med maten. Som tack fick mormor en rejäl bajsblöja av Anton...mmmmm han är sååå goo och omtänksam min lilla "klump" =D
Vi har också hälsat på hos Antons moster lite grann. Det är alltid lika mysigt att sjunka ner och nästan slumra i hennes soffa medans hon trampar runt med Anton i famnen.
Nej nu är det dags att slappa lite innan Anton vaknar och är hungrig.
Glöm inte kolla in länken i vänstra hörnet, ovanför min profilinfo. Du får 25% rabatt hos Vistaprint om du följer den.
Du kan även klicka här .
Nattinatti världen.
För övrigt så har jag städat, bakat och ammat i vanlig ordning. Mitt senaste bakverk blev hallongrottor, dom blev helt ok. Lite små bara =P
Micke har jobbat på som attan på övervåningen och nu, äntligen är Antons rum tapetserat. Det är så skönt att se hur ett "nytt" hem växer fram. Även om det är ett riktigt slitgöra för stackars Micke som nu nästan har 2 heltidsjobb. Det blir lite tomt och kämpigt här nere mellan varven men...Någon måste ju bygga och någon måste ju ta hand om Anton medans det byggs där uppe.
Lite ridning har jag hunnit med också...det är verkligen underbart. Jag mår så otroligt bra när jag är med min "Vacker". Hon får mig att glömma allt som är och har varit jobbigt.
Idag har vi varit på lunch hos Antons farmor. Det var himlans mysigt, och gott var det också. Vi åt kycklingsallad. En favorit för mig.... =)
Under eftermiddagen/kvällen kom Antons mormor på besök. Hon åt middag här med oss och lekte med Anton medans jag fixade o donade här hemma, Micke grillade och fixade med maten. Som tack fick mormor en rejäl bajsblöja av Anton...mmmmm han är sååå goo och omtänksam min lilla "klump" =D
Vi har också hälsat på hos Antons moster lite grann. Det är alltid lika mysigt att sjunka ner och nästan slumra i hennes soffa medans hon trampar runt med Anton i famnen.
Nej nu är det dags att slappa lite innan Anton vaknar och är hungrig.
Glöm inte kolla in länken i vänstra hörnet, ovanför min profilinfo. Du får 25% rabatt hos Vistaprint om du följer den.
Du kan även klicka här .
Nattinatti världen.
Over and out!
27 april, 2011
Känns helt ok idag
Vi har vaknat lite inatt men inte så långa stunder att det har stört rytmen...inte så mycket iallafall.
Igår var jag och träffade Anna-Karin (barnmorskan) på Järna MVC, lilla Anton var såklart med han också.
Jag skulle på efterkontroll efter förlossningen samt lämna cellprov (mindre kul). Jag blir alltid så lugn av att ta med Anton för han är (oftast) en väldigt glad och trygg bebis. Så var det även igår.
Först var vi ute på promenad i 2,5 timme med Oskar och Johanna ( och hundarna förstås). När vi kom hem vaknade Anton nästan direkt och fick mat. Kl.13.00 skulle vi vara på Järna MVC så jag fick skippa lunchen och åka direkt efter Antons utfodring. Jag tror vi satt och bubblade med Anna-Karin i över 1,5 timme innan vi kom därifrån, Anton somnade på min arm. Efter pratstunden och kontroll samt cellprov styrde vi kosan mot tokstan. När vi kom dit parkerade vi i Kringlangaraget och gick direkt till Indiska. Jag ville köpa en till tröja. En likadan som jag köpte sist jag var där, men tyvärr verkade den vara slut. Den fanns bara i korallblått och det är inte riktigt min färg.
Det blev lite strosande i olika affärer, dock förvånansvärt att INGET blev impulshandlat. Jag köpte bara sådant jag kom dit för, dvs:
Först var vi ute på promenad i 2,5 timme med Oskar och Johanna ( och hundarna förstås). När vi kom hem vaknade Anton nästan direkt och fick mat. Kl.13.00 skulle vi vara på Järna MVC så jag fick skippa lunchen och åka direkt efter Antons utfodring. Jag tror vi satt och bubblade med Anna-Karin i över 1,5 timme innan vi kom därifrån, Anton somnade på min arm. Efter pratstunden och kontroll samt cellprov styrde vi kosan mot tokstan. När vi kom dit parkerade vi i Kringlangaraget och gick direkt till Indiska. Jag ville köpa en till tröja. En likadan som jag köpte sist jag var där, men tyvärr verkade den vara slut. Den fanns bara i korallblått och det är inte riktigt min färg.
Det blev lite strosande i olika affärer, dock förvånansvärt att INGET blev impulshandlat. Jag köpte bara sådant jag kom dit för, dvs:
- en fralla på Tidermans
- strumpbyxor och strumpor på Lindex
- en solhatt till Anton på Åhléns
- en bh på Twilfit
- en födelsedagspresent på Lekia
Kvart i 5 fick han mat igen, men han gnällde inte speciellt mycket innan dess så jag tror inte att det gick någon nöd på honom. Det är bara att det är bättre för MIG om han äter regelbundet, var 3:e timme. Idag ska jag se till att hålla den rytmen så jag inte får mjölkstockning igen.
Det har nämligen varit lite jobbigt med den biten. Jag fick mjölkstockning och vad Anna-Karin (barnmorskan) trodde, även en lindrigare bröstböld i ena bröstet. Jag lyckades bli frisk från den utan penicilllin men fick sedan mjölkstockning på andra sidan också. Lagom efter att den första precis gått över. Nu, den andra gången var jag verkligen JÄTTENOGRANN med att inte bli kall eller sitta i drag. Jag lindade en halsduk runt brösten på promenaden igår och idag är det helt bra. Tack för det tipset Mona . Det kan ju också bero på att jag tidigare inte haft någon bh som suttit bra. Igår köpte jag en ny som jag fick hjälp att prova ut och det är faktiskt stor skillnad på känslan redan nu. Jag ska nog köpa fler likadana.
Tänk att jag ibland, innan Anton föddes var så orolig över att jag kanske inte skulle tycka om honom (!) Helt otänkbart och omöjligt i dagsläget.
Det är en "himla kul och lattjo lite pryl" den här Anton. Han är fantastisk och han gör mig så lycklig. Den bästa gåva man kan få är en alldeles egen liten Anton.
Ok, han är sin pappas (love you Micke) lite också...men bara lite...när han skriker eller har en läskig blöja ;-)
Jag är verkligen glad över min lilla familj.
Det enda jag önskar är lite mer lugn. Ingen stress. Allt löser sig. Man behöver inte ha järnkoll på allt varje dag. Jag tar varje dag som den kommer och uppstår något knasigt tar jag det då. Jag orkar inte gå och oroa mig eller tänka på en massa tänkbara problem innan dom ens uppstått. En dag och en sak i taget...annars orkar man inte "leva".
Ta vara på det du har medans du kan, ingenting vara för evigt...
Jag älskar mitt liv och min familj över allt annat.
Over and out !
21 april, 2011
Påsken är här...
Det ska vara en glad tid men jag känner mig så himla trött. Både mentalt och fysiskt. Trött, trött trött.
Önskar jag kunde finna kraft någonstans. Saknar min fina häst och våra turer i skogen. Det finns inte mycket som ger min själ mer ro än dom.
Påskhelgen ska bli lugn. Gubben åker till Tyskland tur o retur. Min syster kommer hit och eventuellt även min lilla mamma. När Micke kommit hem ska vi fira lite med hans mamma Neta ena dagen och hans pappa Kalle en annan.
Annat som har hänt
Den 16 april debuterade Tosca i utställningsringen. Det gick sådär. Hon hade matvägrat i en vecka och löpet var på sluttampen. Hon fick trots allt en rättvis bedömning.
Kritik för: Small SHadow's Bella Mia
V-ås Rocklunda Arenor 16 april 2011
Liten tunn helhet. Feminint huvud, sött uttryck. Skulle ha mer bredd och styrka i skalle och nosparti. Väl ansatta öron, välvd överlinje med lågt ansatt svans. Behöver mer kropp och benstomme. Päls till ålder.
Behöver träna betydligt på tandvisning och bordshantering. Matte måste visa tänderna!
Kanske inte en drömkritik men jag är helnöjd för Tosca var så himla glad hela tiden. Jag trodde hon skulle vara mycket räddare i den miljön men hon var glad och framåt. Hon stängde liksom av och struntade i allt runtomkring. Jag tror att det blev för mycket att hålla reda på för henne.
sen så åt hon lite på domaren oxå men...enligt min mening så tar man inte en hund om halsen och håller fast den hårt trots att den skriker o får panik...men... det är min åsikt o jag är ju inte domare så vad vet jag om sunt domarförnuft *hmpf*
Tack för en trevlig dag Becca o Bonita. Tack fantastiska Micke<3 som troget gungade vagn med Anton<3 när jag och Tosca<3 var i ringen och när vi gick bland montrarna.
Vi går på babysim nu också. det är jätteroligt, tycker både vi och Anton. Anton sprattlar och skrattar när han ligger på mage i vattnet. Babysimmet är en dag i veckan men jag går och simmar med honom själv ytterligare en dag varje vecka, för jag tror att han får ut mer av babysimkursen då.
Att vara mamma är verkligen sååå himla kul. Jag visste att vissa saker skulle komma naturligt men att några känslor ska vara såhär starka kunde jag aldrig föreställa mig. Man blir liksom helt orädd och urstark vid minsta känsla av otrygghet eller risk för sin bebis.
Man blir "Mamma Tiger" och gör vadsomhelst för att hålla sin "unge" trygg. Vad det än gäller.
Jag vill att hela världen ska veta att jag har världens finaste lilla kille.
Anton, du är mitt hjärta utanför kroppen, mina hjärtslags enda kraft. utan dig vore jag ingenting. Du är mitt finaste, mitt enda allt i världen...o Micke o Tosca med förstås. O Hekla o Diesel.
Nu blir det strax bingen. Anton sover numera i sin egen säng..liten blir stor =)
GLAD PÅSK till er som läser.
GLAD PÅSK till er som läser.
Over and out!!!
01 april, 2011
Nu har det gått en tid sedan sist o bebisen är ute...
Anton får mat direkt vi kommit upp och efter det äter jag medans han ligger på en filt och tränar nacken och ryggen.
Jag hade problem med magen efter graviditeten men har nu ätit havregrynsgröt med krossade linfrön tillsammans med blåbär varje morgon och mina problem är som bortblåsta. Så, 1 tallrik gröt med linfrön och blåbär, en tunnbrödssmörgås med ost och kalkon samt ett glas juice.
Efter frukosten brukar Anton vila 30 min innan han får mat igen.
Jag och grannen Johanna har en stående tid varje dag för en promenad. Vi går minst 2 timmar men ibland uppemot 2,5-3,5 timme. Det beror lite på vädret och våra små. Diesel och Tosca trivs också med dessa rutiner.
Efter promenaden är det oftast dags för lunch för mig. Anton sover vidare en stund på trappen och Diesel får ett stort märgben att tugga på på framsidan, om solen skiner och det inte blåser för mycket.
Jag har börjat åka ner till hästarna igen och ska snart, när all snö och is är borta börja aktivera min "Vacker" ordentligt igen. Jag har börjat med korta korta korta longeringspass. Antingen lös eller med lina. Det beror på vart i hagen hon är när jag kommer ner.
Tosca har blivit sto...euhurm...större och nu även börjat löpa. Stora tjejen. Hon verkar vara en sån tik som blir lite depp vid löpet. Sover mest inne, ingen lek med "lilla blå" eller "lilla mus". Hon vill bara sova. När vi inte är på promenad förstås.
Då är det fullt ös medvetslös.
På söndag börjar vi med Anton på babysim på Sydpoolen . Det ska bli jättekul!!!
![]() |
| Bebisen är ute! |
Det blev en pojke som har fått namnet Anton Karl Pierre.
Anton för att vi tycker det är ett fint svenskt namn. Karl efter farfar och Pierre efter morbror..
Han föddes den 21 januari kl.08.40, 4 dagar före beräknad nedkomst.
Förlossningen gick som förväntat...eller över förväntan för den delen. Jag trodde det skulle vara mycket värre. Totalt höll förlossningen på i nästan 30 timmar men vi var på sjukhuset i 14 timmar innan han till slut "ploppade ut".
Hela förlossningen var så mäktig och jag vill absolut göra det igen. Det var så himla häftigt! Klart det gjorde ont, det SKA göra ont att föda barn men det var absolut inte det mest smärtsamma jag gått igenom. Det finns dom som har det värre till vardags o vilken belöning efter allt arbete. En liten skrikande klump som man älskade från första stund.
Anton för att vi tycker det är ett fint svenskt namn. Karl efter farfar och Pierre efter morbror..
Han föddes den 21 januari kl.08.40, 4 dagar före beräknad nedkomst.
Förlossningen gick som förväntat...eller över förväntan för den delen. Jag trodde det skulle vara mycket värre. Totalt höll förlossningen på i nästan 30 timmar men vi var på sjukhuset i 14 timmar innan han till slut "ploppade ut".
Hela förlossningen var så mäktig och jag vill absolut göra det igen. Det var så himla häftigt! Klart det gjorde ont, det SKA göra ont att föda barn men det var absolut inte det mest smärtsamma jag gått igenom. Det finns dom som har det värre till vardags o vilken belöning efter allt arbete. En liten skrikande klump som man älskade från första stund.
![]() |
| 3535 gram och 50 cm lång, knappt en minut gammal. |
| Nu har liten börjat bli större och stora jag börjar bli mindre ;-) Alla graviditetskilon är borta och nu börjar det ta på "flebbet" också. Det är ju alltid kul när det syns på vågen. Yaaayy =) |
Vi har fått bra rutiner som ser ut enligt följande:
Vi går upp kl.07.00 varje dag men vi jobbar på att komma upp kl.06.00 för det skulle ge bättre flyt på Antons mornar.Anton får mat direkt vi kommit upp och efter det äter jag medans han ligger på en filt och tränar nacken och ryggen.
Jag hade problem med magen efter graviditeten men har nu ätit havregrynsgröt med krossade linfrön tillsammans med blåbär varje morgon och mina problem är som bortblåsta. Så, 1 tallrik gröt med linfrön och blåbär, en tunnbrödssmörgås med ost och kalkon samt ett glas juice.
Efter frukosten brukar Anton vila 30 min innan han får mat igen.
Jag och grannen Johanna har en stående tid varje dag för en promenad. Vi går minst 2 timmar men ibland uppemot 2,5-3,5 timme. Det beror lite på vädret och våra små. Diesel och Tosca trivs också med dessa rutiner.
Efter promenaden är det oftast dags för lunch för mig. Anton sover vidare en stund på trappen och Diesel får ett stort märgben att tugga på på framsidan, om solen skiner och det inte blåser för mycket.
Jag har börjat åka ner till hästarna igen och ska snart, när all snö och is är borta börja aktivera min "Vacker" ordentligt igen. Jag har börjat med korta korta korta longeringspass. Antingen lös eller med lina. Det beror på vart i hagen hon är när jag kommer ner.
Tosca har blivit sto...euhurm...större och nu även börjat löpa. Stora tjejen. Hon verkar vara en sån tik som blir lite depp vid löpet. Sover mest inne, ingen lek med "lilla blå" eller "lilla mus". Hon vill bara sova. När vi inte är på promenad förstås.
Då är det fullt ös medvetslös.
På söndag börjar vi med Anton på babysim på Sydpoolen . Det ska bli jättekul!!!
Tills dess: Over and out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






