Jag gick upp ca kl.07.06 och tog ut Tosca, förberedde frukost och bäddade sedan sängen.
Nu är frukosten intagen, masken (läs sminket) är på och jag funderar över vad jag ska fylla dagen med för aktiviteter.
En sak som är ett måste idag är att vara TYST. Jag har verkligen ingen röst alls och hyfsat ont i halsen, inte "halsflussont" utan snarare som om jag stått och skrikit eller sjungit en hel kväll. Jag känner mig "trött och ansträngd i stämbanden", om man nu kan bli det? Jobbigt är det iallafall.
Mötet igår gick bra, dom var väldigt positiva och nu är det bara att vänta tills det diskuterats på den Globala Projektledningen.
Det kan ta någon eller några månader innan jag får svar men det gör inte mig nåt. Jag har gjort vad jag kan. Jag har följt mitt motto: "Man måste Våga för att någonsin kunna Vinna" och det är jag stolt över mig själv för.
Det som var jobbigt med mötet var att jag inte kunde prata ordentligt p.g.a. mina ansträngda stämband. Satt och försökte få fram ord men det gjorde nästan ont att prata. Dom märkte såklart att jag verkligen försökte och verkade vara förstående så jag hoppas att jag inte gjorde bort mig. Å andra sidan...jag kunde ha fegat ur p.g.a. det här och sedan missat chansen. Nej, det var BRA att jag åkte dit, presenterade och stod upp för min idé!
Idag blir det nog en tur till Tvetaspåret, förutsatt att jag får sällskap. Jag vill inte stå där ute i skogen själv, med två hundar om bebis får för sig nåt. Det skulle kunna bli lite jobbigt.
Igår blev det inget Tvetaspår. Jag åkte några kilometer hemifrån och skulle gå en sväng "hemmavid" istället men när jag kom fram möttes jag av en helt oplogad och nästintill otrampad skogsväg, sånär som på några spår efter 1-2 hästar och på det knädjup snö. Det var hyfsat tungt att gå i, både för mig och lilla Tosca. Hon kämpade på bra i hästspåren, skuttade mellan dem och tog mellan varven, tillsammans med mig paus. Då satte hon sig på mina fötter. Lilla söt.
Vi trocklade oss fram på vägen i ca 30 minuter innan vi vände, till Diesels stora besvikelse. Han kunde LÄTT ha pulsat fram hela vägen runt men p.g.a. hans dåliga rygg så fick han inte springa och flänga så mycket. Det känns bättre att gå flera korta promenader med honom istället, så han inte överanstränger sig och får ont igen. Han äter fortfarande smärtstillande och då kan man ju lätt tro att man inte har ont, tills efter aktiviteten.Nu ska jag sitta och vänta en stund på att A kanske ringer och vill följa med till Tveta, annars får jag väl gå genom samhället här i Hölö istället.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar